I veckan ska sanden komma och Ronnie fyller år på torsdag, annars blir det nog en ganska lång och seg vecka för jag är döttstrött redan nu och det är sex jobbdagar på rad, troligtvis blir det kalas på lördag så på söndag kommer jag sova hela dagen;) 

Ronnie skulle ju blivit farbror den 19 maj men den lille bebisen håller sig kvar inne i magen än... Han kanske väntar på att det ska bli lite varmare här ute i den stora världen, eller så kommer den på hans födelsedag. 

Helgen går ju väldigt fort när man jobbar söndagen. I lördags öste regnet ner hela dagen. Jag hann longera Eranthis på morgonen, då regnade det inte så mycket. Lilla födelsedagshästen skötte sig bra! 

Sedan satt vi i soffan och kollade på Rasmus på Luffen som gick på tvn, jag bakade en tårta som vi på eftermiddagen åkte till mamma och pappa och käkade för att fira morsdag en dag tidigt. Vi fick jättegod mat ochde hade köpt en tårta så det blev tårtkalas i efterrätt. 

Kollade in sadelkammaren som dom håller på att greja med, den kommer bli så fin! Det är så hög i tak och den känns så lyxig. 

Igår fick jag kämpa för att komma ur sängen och åka till jobbet, shit vad trött jag var och värre blev det ju längre dagen gick. 

När jag kom hem igen var klockan närmare fyra och jag skulle mocka, rida och gärna yoga. Mocka slapp jag för det hade söta Ronnie redan gjort! :) 

Han följde med mig ut och visade att han hade kört med gräsklipparen på paddocken för att packa stenmjölet lite, det hade han gjort med hjälp av däcken bara så där hade han fått skumpa på gräsklipparen ett tag. Mycket fastare och bättre blev det. 

Ronnie longerade Eranthis när jag gjorde iordning Barbie, jagskulle träna på galoppfattningar i högervarvet, men det var nog lite väl ambitiöst.. Hästen blev trött, jag kan inte rida och blir totalt jätteledsen, som man alltid blir när man äntligen kommer dit med sin häst när man kan börja "rida" på riktigt, tränar någonting och inte bara rida rakt fram i skogen. Men när man sitter där själv och försöker, man vet att man gör fel, den 12 åriga hästen som aldrig lärt sig galoppfattningar förstår inte vad jag menar och blir trött, jag förstår att bag sitter och gör något fel men kan inte se, känna eller komma på vad. Då kommer man till den hopplösa känslan, jag har ridit hela livet och kan inte rida... Fy fan vad tråkigt. Man känner sig värdelös. 

Men jag måste försöka göra upp en plan, få mer styrka och kondition först innan jag börjar traggla sånna problem. Och nummer ett, var alltid mätt och utsövd innan jag sitter upp, så slipper hästen mitt dåliga humör. 

Dags att dra till jobbet, 18 dagar kvar! Kämpa!