Hell To the Yes

Ikväll ska pappa ta med Barbies sadel så vi kan prova den och om den känns lika bra som sist, då blir det till att rida och vi kan äntligen börja hoppa! Shit vad jag har längtat efter det! 

Det är så lätt att lära sig låttexter, man har ju hundratals av dom i skallen. Man kommer till och med ihåg dom sen man var liten och inte har hört på tusen år. Tänk om jag kunde radera några texter och göra plats åt fysiken, jag tror att det är för fullt i min hjärna och det är därför inte något stannar kvar. Får kontakta en hjärn-doktor han kanske kan hjälpa mig? 

Kom på en grej som hände igår.
När jag var på väg till bilen efter jag varit hos Anna, ser jag en kille, han kanske är 12 år. Tjock (Jag vet, det inte hör hit, jag vill bara att ni ska få en så målande bild som möjligt av historien) Han hade mjukisbyxor en munktröja och stod på sin skateboard, medans en liten valp sprang lös på gräsmattan. Såg ut som en labradorvalp, svart. När pojken såg mig, hoppade han ned från sin skateboard med ett, inte så grasiöst skutt. Sa med en väldigt mörk, arg röst - Hit, hit, hit. Medans han gick framåtlutande mot den lille valpen, som blev väldigt rädd och gick undan. Då drar pojken fram kopplet ur fickan, ett sånt som rullar in atuomatiskt. Och kastar det stenhårt rakt i magen på lille vovven, svansen åker in mellan benen och den gnäller och gnäller, jättehögt. Då fick jag en väldig lust att bara skrika ut, - Dumma, jävla, ungjävel! Skärpning för helvete, skräm inte hunden! Men jag är ju inte någon störd människa med torrets så jag gick bara förbi och hoppdes verkligen att han inte gör så där någon mer gång. Om jag ser det igen, kommer jag skrika.

Tid för mer fysik räkning.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0